Den 14 juni 2026 röstar Schweiz om ett förslag av största ekonomiska, samhälleliga och europapolitiska betydelse. Folksinitiativet 'Ingen 10 Miljoner-Schweiz' vill införa en strikt begränsning av befolkningen till 10 miljoner. Det hotar därmed välståndet, livskvaliteten och jobben, och därmed den grundläggande försörjningen i Schweiz.
Med initiativet skulle bristen på experter förvärras kraftigt, eftersom fler människor går i pension på grund av den demografiska utvecklingen än unga människor kommer in på arbetsmarknaden. Detta skulle förvärra den redan ansträngda situationen inom många branscher, exempelvis inom vården och hälso- och sjukvården; försörjningssäkerheten skulle påverkas och väntetiderna skulle öka.
Även experter inom IT, forskning, teknologi eller energi skulle saknas, vilket skulle försvaga Schweiz innovationsförmåga. Särskilt påverkade skulle de urbana centrumen bli, då de är drivkrafterna för innovation och en grogrund för startups. Städernas förbund stöder därför den breda alliansen från politik och näringsliv mot initiativet.
Vid ett antagande av initiativet måste internationella överenskommelser sägas upp, särskilt de beprövade bilaterala avtalen med EU. De schweiziska städerna är som de viktigaste ekonomiska platserna beroende av öppna marknader och internationell förbindelse, och har därför alltid stött den bilaterala vägen och rörligheten för personer. För schweiziska företag är den klart definierade och pålitliga tillgången till EU:s inre marknad elementär. De måste också ha möjlighet att byråkratifritt och målmedvetet rekrytera arbetskraft från EU.
Med initiativet skulle dessutom vårt lands säkerhet äventyras. Skulle dessutom avtal som Schengen/Dublin falla bort, skulle polissamarbetet försvåras och asylsystemet belastas mer påtagligt - med märkbara konsekvenser för kantoner och städer.
Erfarenheterna från de schweiziska städerna visar att befolkningstillväxt visserligen medför utmaningar, men samtidigt skapar ett mångsidigt och attraktivt urbant liv. En större befolkning innebär mer arbetskraft, utbyggd infrastruktur, fler utbildnings- och vårdinstitutioner, kulturella anläggningar och mångsidiga gastronomiska erbjudanden. Städerna har upprepade gånger bevisat att de kan hantera och forma tillväxt i mobilitet, bostäder och infrastruktur; exempelvis genom investeringar i kollektivtrafik, främjande av social bostadsbyggande, utveckling av nya kvarter och högkvalitativ innerstadsutveckling. De befintliga utmaningarna - som inom boende - kan endast lösas med riktade politiska verktyg. En stel befolkningsgräns är fel tillvägagångssätt.