Strandad knölval i Östersjön: Varför det befintliga skyddet för marina däggdjur ofta inte räcker till

Det tragiska ödet för den strandade knölvalen i Östersjön visar att marina däggdjur i Tyskland och EU visserligen är strängt skyddade, men att detta skydd ofta inte fungerar i praktiken.

OceanCare kräver därför av den tyska politiken en konsekvent implementering av befintliga skyddsförpliktelser – särskilt inom fisket samt vid föroreningar från undervattenbuller och plast.

OceanCare kräver återigen en regional hastighetsreduktion i sjöfarten för Norra- och Östersjön. Detta skulle samtidigt minska buller, utsläpp och krockrisker med havsdjur.

Den senaste skapandet av tre skyddsområden för de starkt hotade Östersjö tumlare är ett viktigt steg. De blir dock endast effektiva om konkreta åtgärder och konsekvent implementation följer.

OceanCare betonar att den exakta orsaken till att djuret vilsen och den upprepade strandningen först kan placeras korrekt baserat på fastställd sakkunskap. Samtidigt visar fallet redan nu med stor tydlighet: Marina däggdjur är i Tyskland och i Europeiska Unionen strängt skyddade, men detta skydd används för sällan i praktiken.

EU-lagstiftningen är egentligen bland de strängaste i världen: Direktivet om livsmiljöer och fauna skyddar valar och delfiner omfattande, ramdirektivet om marin strategi förbinder medlemsstaterna till en god miljöstatus i den marina miljön, och med ASCOBANS finns dessutom internationella skyddsförpliktelser för småvalar i Nordsjön och Östersjön. Just därför blir det tydligt: Det avgörande är inte bara förekomsten av regler, utan deras faktiska genomförande.

Ödet för knölvalen rör många människor. OceanCare delar denna beröring och tackar de många engagerade för sina ansträngningar. Nu är det avgörande att objektivt bedöma situationen – och att konkreta politiska åtgärder följer.

Ett tragiskt fall med ett klart politiskt uppdrag

Valstrandningar är ofta inte isolerade naturhändelser, utan sorgliga tillfällen att adressera de skyddsgap som fortfarande finns. Många mänskliga aktiviteter till havs är fortfarande inte förenliga med det gällande skyddet av marina däggdjur.

Detta omfattar särskilt destruktiva fiskemetoder som bottentrålning samt havsföroreningar med förlorad eller felaktigt bortskaffad fiskeutrustning. Dessutom stressar och desorienterar ökande undervattensbuller valar, snabbt flytande fartyg kolliderar dessutom ofta med djuren. Även den strandade knölvalen har, enligt experterna, under sitt livslopp drabbats av skador som kan ha orsakats av en fartygspropeller och fiskenät.

Nicolas Entrup, chef för internationellt samarbete på OceanCare, säger:

"Den strandade knölvalen visar oss gapet mellan skyddsanspråk och verklighet på ett smärtsamt sätt. Marina däggdjur är visserligen strängt skyddade, men för ofta saknas den konsekventa implementeringen av lagarna. För att färre djur ska lida, stranda och dö, måste de befintliga reglerna äntligen tillämpas effektivt. Och där det är nödvändigt, även skärpas."

Detta är särskilt brådskande med tanke på den utrotningshotade tumlaren i Östersjön. Med färre än 500 individer räknas den enda i Östersjön inhemska valarten till de mest hotade marina däggdjur i världen. Den senaste utpekningen av tre nya skyddsområden av Schleswig-Holstein är därför en positiv och viktig signal. Dessa skyddsområden kommer dock bara att få sitt värde om orden följs av handlingar.

OceanCare kräver därför av den tyska politiken på nationell, regional och internationell nivå följande steg:

Strikta och effektiva skyddsåtgärder för tumlare i Östersjön. Avgörande för detta är den konsekventa implementeringen av befintliga och nyligen skapade skyddsbestämmelser.

En betydande reduktion av undervattensbuller i Norra- och Östersjön, också genom att utvidga det befintliga ljudsäkerhetskonceptet i Nordsjön till alla tyska hav. Eftersom marina däggdjur använder ljud för orientering, kommunikation och födosök, utgör ljud ett omedelbart hot mot djurens överlevnad. Genom att utvidga ljudsäkerhetskonceptet ska det av EU:s marine strategin (MSRL) efterfrågade goda miljötillståndet för haven nås.

OceanCare kräver ett förbud mot seismiska aktiviteter för utforskning av olje- och gasresurser i alla tyska vatten.

En bindande hastighetsreduktion i sjöfarten i samarbete med grannländerna i Norra- och Östersjön. Bara genom implementeringen av en hastighetsreduktion i sjöfarten minskas bränsleförbrukning, växthusgasutsläpp, undervattensbuller och risken för kollisioner med valar.

Mer skydd från fiskes negativa påverkan. Detta innefattar särskilt ett resolut pågående mot förlorad eller felaktigt avfallad fiskeutrustning samt minskning av bifångstraterna. Speciellt destruktiva fiskeaktiviteter, som till exempel bottentrålning, bör grundläggande upphöra helt till 2030.

OceanCare hänvisar dessutom till den internationella dimensionen av sådana fall. Många hot mot vandrande marina däggdjur känner inga landsgränser. Spökfisknät och plastföroreningar hotar marina djur världen över. Därför verkar OceanCare för ett bindande globalt plastavtal. Detta ska adressera orsakerna till havsföroreningar, ta upp problemet med spökfisknät och tillsammans med det nya avtalet för skydd av det öppna havet skapa bättre lösningar för vandrande arter såsom knölvalar.

Även det ökande undervattensbullret är ett gränsöverskridande problem. Kontinuerligt buller från sjöfarten och explosiva bullerutsläpp från vissa industriella, militära eller seismiska aktiviteter påverkar inte bara marina däggdjur, utan hela den marina djurvärlden massivt. Knölvalar, som andra valar, är beroende av akustik för kommunikation och orientering. En effektiv havspolitik måste därför koppla ihop nationella åtgärder med regionalt och internationellt samarbete.

OceanCare betonar samtidigt att djurens välbefinnande alltid måste stå i främsta rummet. Beslut om räddningsåtgärder, assistans eller eventuellt eutanasi måste fattas av de ansvariga fackmännen och myndigheterna baserat på djurets hälsotillstånd. Den offentliga uppmärksamheten för knölvalen är dock också en chans: Människor engagerar sig oftast intensivare i ett enskilt djurs öde än i abstrakta hot. Just därför kan detta fall hjälpa till att belysa större sammanhang – och den politiska ansvaret att effektivt förbättra levnadsvillkoren för marina däggdjur.

Fabienne McLellan, verksamhetschef för OceanCare, kräver därför:

"Uppmärksamheten för den strandade knölvalen får inte stanna vid berördhet. Den måste leda till bättre skyddsönskemål för alla marina däggdjur. Samtidigt erbjuder fallet möjligheten till eftertanke – och att ifrågasätta konsekvenserna av vårt konsumtionsbeteende. Oavsett om det gäller plastavfall i haven eller fisk som ofta landar på våra tallrikar genom destruktiva fångstmetoder: Havets värld lider av vår konsumtion och blir i värsta fall till en bieffekt. Om vi verkligen vill skydda valar och annan havsfauna, måste vi också vara beredda att förändra vårt beteende."

Pressekontakt

Anton Mattmüller
Presschef OceanCare
amattmueller@oceancare.org
+43 681 10619366

OceanCare
Gerbestrasse 6
CH-8820 Wädenswil
+41 44 780 66 88
presse@oceancare.org
www.oceancare.org

Redaktörens anmärkning: Bildrättigheterna tillhör respektive utgivare. Bildrättigheter: OceanCare